Jag är här på grund av Dig

Jag är här på grund av Dig - Varför?

När jag bokade ridresan till Marocko för ett år sedan hade jag ingen aning om att jag skulle ha ett år framför mig av benbrott, rehab eller flera andra resor.

 

Så när det närmade sig avresedatum 26 November 2016 var jag verkligen inte alls sugen på att resa bort igen. Ville mycket hellre stanna hemma på gården, rida mina egna hästar, gå promenader med min fina hund och umgås med min man och resten av familjen.

 

Så jag tog kontakt med flygbolag och ranchen där jag skulle bo och rida för att avboka. Flygbiljetterna gick självklart att avboka, men utan att jag skulle få några pengar tillbaka. Väntade på besked från ranchen innan jag avbokade.

Tänkte att ifall jag får pengarna tillbaka från ranchen, så kunde jag strunta i biljettpengarna...men bestämde mig i princip för att inte bry mig över att få tillbaka pengarna, jag ville bara stanna hemma........ det tog ett tag innan ranchen svarade, och när de gjorde det var det på ett lite oväntat sätt.

 

De berättade att 3 dagars rundturen var bokad även av en annan kvinna, och ifall jag inte kom så var de tvugna att ställa in resan för henne också. Så de bad mig att tänka över mitt beslut att ev. avboka.

 

Det tog mig bara en sekund att tänka över, självklart skulle jag resa till Marocko.

 

Trots motståndet inom mig, en obehagligt gnagande känsla av oro så fanns det en anledning till att jag skulle resa iväg igen. Varför?

Dagarna flöt på. Den gnagande känslan av oro fick sin förklaring och försvann efter ett tag, jag började förstå varför jag var där.

 

Kvinnan som var anledningen till att jag faktiskt reste hemifrån var så helt och hållet utan någon trygghet i sitt liv.

 

Ung, vacker, stressad karriärkvinna ( ca 30 ) eget företag, jobbade extra, uppväxt i en av Europas största städer, ville desperat finna mannen i sitt liv och skaffa barn, rädd för att sova själv, hade aldrig bott i tält eller gått på toa ute i öknen, var rädd för precis allt, manodepressiv, var tvungen att ta mediciner pga detta.

 

Hur i hela friden skulle jag kunna få denna fina unga kvinna till att lyssna på sin egen inre röst, bli trygg med sig själv, och få henne att finna ro.......hon var min raka motsats, men ändå på många sätt så lik mig när jag var i hennes ålder...... fast jag var inte rädd på samma sätt.

 

Jag ville berätta för henne om min tro, rensa bort hennes oro och rädsla, få henne att förlåta och älska sig själv.

 

Jag började berätta om mitt liv och den tro jag funnit......hon lyssnade, frågade, avbröt och pratade om annat. Hon var inte redo, dock hoppas jag att några små frö landade i god jord hos henne.

Så var det dags att resa hem....Äntligen!

 

Därför skriver jag nu dessa rader till henne, och till Dig som kanske också behöver läsa detta någon gång i livet. Kanske något inom henne kan vakna och växa......kanske även hos Dig.

Hästtokig som jag är, så tycker jag att världen alltid är mycket vackrare bakom ett par hästöron.

 

Då menar jag inte enbart det ögat ser, utan hur jag känner mig inombords. Fullständigt lycklig och tillfreds med mitt liv, och önskar att ALLA människor skulle kunna få känna denna frid och ro.

 

Det har tagit mig mer än 20 år att lära mig tro och ha tillit till det jag nu ska försöka berätta med några få ord.

 

Min tro har absolut inget med någon specifik religion att göra, möjligen den kärna som alla religioner är födda ur - Kärlek - som är starkare än något som kan beskrivas, en energi som kan spridas överallt, långt ut i rymden samtidigt som den får plats inne i ditt hjärta.

 

Jag tror att vi människor är själar som valt att få uppleva fysiskt liv på Jorden.

 

Vi har valt att födas i denna tid för att hjälpas åt att vakna och att skapa på Fred på Jorden med hjälp av kärlek och respekt till varandra.

 

Det är vår absoluta plikt att se till att våra fysiska kroppar mår så bra som möjligt så att vi kan ha en optimal upplevelse av våra erfarenheter här.

 

På något sätt har vi fått insikt om vad som är "rätt eller fel"....men vem har bestämt vilket som är vad? Jag väljer att lita på min känsla om vad som är rätt eller fel för mig. Det är enbart jag som kan veta det, det är frihet för mig.

 

Vi drivs av en inre längtan efter kärlek, det är våra själars längtan...speciellt efter sin "tvillingsjäl".

Hittar man inte rätt känns saknaden som en tomhet inom oss.

Jag är säker på att det är Kärlek som våra själar vill uppleva. Kärlek i olika nivåer, avseende och situationer, men framför allt kärlek mellan människor, käresta, familj, barn alla människor på Jorden, naturen, Jorden, Universum......

 

Jag är övertygad om att våra själar är sammanlänkade med Jorden, Universum och varandra. Allt på en och samma gång. Vi kan få del av varandras, och alltets kunskap genom att koppla in oss på rätt frekvens i detta enorma nätverk som jag kallar Livets Träd.

 

När jag "lyssnar till andra sidan" har jag kopplat in mig på detta nätverk. Jag får del av kunskap som min själ vill att jag ska finna.

 

Jag är helt övertygad om att vi skapar våra individuella liv med de tankar och känslor vi förmedlar till Universum, lika övertygad är jag att vi tillsammans skapar vårt kollektiva liv på Jorden med hur vi tänker och känner tillsammans. Vi är ett och samma. Du och jag är ett och samma, även om vi är olika på många sätt. Just därför kan vi skapa det vi alla vill uppnå, men få vågar tro på.

 

Tro och känsla kan skapa allt - Känn hur Du vill känna Dig och Universum och alltet hjälper Dig att uppnå precis det och mer därtill. Skapar Du med kärlek som grund får du ALLTID mycket mer tillbaka än det du ger bort.

 

Så - Jag är här på grund av Dig, och Du är här på grund av mig. Vi behöver alla varandra för att skapa en ny värld tillsammans.

 

En värld där vi alla lever med kärlek och respekt, i fred och frihet på en ren Jord. Med balans och mångfald i naturen, haven och i luften.

 

Tänk att det tagit mig mer än 20 år att komma fram till detta! Det finns de som föds med denna insikt och kunskap. Undrar vad de har kommit fram till om 20 år......

 

Att utvecklas med själen som sin guide, tar sin lilla tid. Det som jag för 20 år sedan tyckte var rena flummtankar är självklarheter idag. Självklarheter som ger mig en trygghet inombords, massor av kärlek, frihet och en kunskap om att jag kan skapa vad jag vill i mitt liv. Bara jag hittar rätt känsla och kan hålla kvar den.

 

Självklart är mitt liv inte fritt från ibland mycket mörka stunder. Men jag har blivit bra på att hantera det som känns tungt och negativt genom att försöka vända det till något som jag lär mig av, eller se det från ett annat perspektiv. Våra olika erfarenheter av ont och gott gör oss till de individer vi ÄR.

 

Jag ville så gärna lära den unga kvinnan detta självklara, men jag förstår att hon måste finna sin egen väg dit...liksom Du och jag.

 

 

Enkla fakta som jag inte är ensam om att tro på.

 

Jag är säker på att vi MÅSTE hjälpas åt ändra på vårt sätt att behandla varandra, Jorden, naturen, haven, luften om vi ska överleva på Jorden. Jag är inte ensam om att vara säker på detta.

 

Erkänner villigt att jag som individ skulle kunna vara mycket mer medveten om vad jag köper för produkter och hur jag behandlar det som blir kvar till avfall.

Försöker bli bättre på detta...... Det finns många som behöver bli bättre på detta.

 

Jag vet med säkerhet att jag alltid försöker behandla alla jag möter med respekt, oavsett vem det är. Dock kan jag inte vara tyst när någon säger något rasistiskt. Jag står inte ut med de som anser sig vara av en bättre ras än andra med t.ex annan hudfärg.

Gör det mig till någon som är respektlös? Kanske......

 

Jag anser att alla ha samma värde och rättigheter, oavsett ras, kön, hudfärg, sexuell läggning eller vad som nu kan tänkas skilja oss åt som individer.

Gör dessa tankar mig till någon unik? - Nej - inte alls!

 

Varför ska det då vara så märkligt svårt att förändra, när vi alla egetligen vill våga tro på Fred och frihet åt alla.

 

Är trött på mediakontroll, och på de som bestämmer vad vi ska tro och tänka. Ekonomi och maktbalans. Allt för att vissa ska tjäna de stora pengarna.

Är jag ensam om att tycka detta? Nej - inte alls.

 

Hur förändrar vi? Jag upprepar mig.......

 

Jag är helt övertygad om att vi skapar våra individuella liv med de tankar och känslor vi förmedlar till Universum, lika övertygad är jag att vi tillsammans skapar vårt kollektiva liv på Jorden med hur vi tänker och känner tillsammans. Vi är ett och samma. Du och jag är ett och samma, även om vi är olika på många sätt. Just därför kan vi skapa det vi alla vill uppnå, men få vågar tro på.

 

Tro och känsla kan skapa allt - Känn hur Du vill känna Dig och Universum och alltet hjälper Dig att uppnå precis det och mer därtill. Skapar Du med kärlek som grund får du ALLTID mycket mer tillbaka än det du ger bort.

 

Så - Jag är här på grund av Dig, och Du är här på grund av mig. Vi behöver alla varandra för att skapa en ny värld tillsammans.

 

En värld där vi alla lever med kärlek och respekt, i fred och frihet på en ren Jord. Med balans och mångfald i naturen, haven och i luften.

 

Tack för att Du har läst

 

Namasté

 

Berit