Vad vill hon?

Vad vill kvinnan?

 

 

2014-10-19

Senast jag mötte henne var precis precis innan jag skulle börja kanalisera för mer än en månad sedan. En ung Indisk kvinna klädd i en färggrann sari. Kvinnan satt på knä framför mig med händerna sammanpressade framför sitt huvud som en hälsning till mig. Framför henne stod en låg rund mörkt vinrödlila skål på en vinröd och guldfärgad vacker tunn sidenduk. Skålen var guldfärgad innuti. Tror att skålen innehåller rent vatten.

 

Vid sidan om skålen ligger något som jag ska sätta på min arm, liksom ett brett metall armband. Det kan också vara något runt som håller en pergamentrulle ihoprullad, för först uppfattade jag det som att det satt ett stort papper inuti "armbandet", men jag kunde inte läsa texten som var skriven på papperet...så jag utgick ifrån att jag bara inbillade mig pappret.....

 

Detta är vad jag fortfarande minns för jag raderade texten som jag började skriva. Orkade helt enkelt inte ge mig in i något som jag inte hade tid att fullfölja just då när började skriva. En vecka senare dök det upp ett armband postat i USA, det var en gåva gjord i Indien och var ett tack för en donation som jag gjort 4 månader tidigare till ett härbärge i Indien för flickor och kvinnor som räddats från sexhandel och slaveri. Vet ej ifall detta hör samman med varandra, men jag tycker själv att det var konstigt. Den Indiska kvinnan dyker ofta upp i huvudet på mig och jag kan inte komma ifrån känslan av att jag ska göra något för eller med henne. Varje gång inser jag att jag borde gå tillbaka och försöka förstå vad hon vill, men jag släpper alltid, för jag har inte tid....... Idag har jag tid, tror jag har nonchalerat henne tillräckligt länge nu, så jag måste på något sätt ta mig tillbaka.

 

 

Det tar inte en sekund innan jag kan uppfatta den unga kvinnan igen, hon reser sig upp från sin knäböjande ställning och sätter sig på knä istället för att ha pannan i marken. Jag hälsar på henne med händerna sammanpressade framför mig och ber henne om ursäkt för att jag väntat så länge med att återkomma.

Kvinnan slår blygt ner sin blick, och svarar att hon inte väntat så länge som jag tror. Det har enbart gått några sekunder i tiden säger hon milt och ler.

 

Så visar hon med handen att hon vill att jag ska sätta mig på duken framför henne och dricka ur skålen som hon har med sig. Sätter mig på knä liksom hon sitter och lyfter den vackra vinröda skålen till min mun. Det ser ut som vatten, luktar och smakar som vatten. Frågar ifall hon också vill dricka men hon avböjer och säger att jag är hennes gäst och då ska hon inte dricka nu. Jag kan verkligen inte denna sed och känner mig helt okunnig i en helt ny kultur med andra sedvänjor än vad jag är van vid.

 

Så ber jag henne för klara varför hon vill att jag ska komma.

 

Hon visar med ännu en graciös handrörelse mot metallarmbandet, bredvid ligger en ihoprullad pergament rulle.

 

Kvinnan berättar att ifall jag tar på mig armbandet så kan jag läsa vad som står på pappret.

Jag tycker att detta är så konstigt så jag tror att jag missförstått henne, men hon nickar till svar när hon ser att jag tvivlar. Det är sant, Du kommer att kunna läsa ifall du tar på dig armbandet.

- Varför ska jag läsa detta, frågar jag ganska osäker på ifall jag verkligen vill läsa.

- En gång i tiden valde Du att tjäna mänskligheten genom att vara en kanal för information som ska spridas, därför ska du läsa detta.

- Är detta information till mig, eller till alla andra?

- Till de som är mogna att förstå.

- Är jag mogen att förstå?

- Det tror jag nog, annars hade jag nog inte bett dig om hjälp.

- Kan du inte läsa denna text själv?

- Armbandet passar inte mig, det är enbart skapat till Dig.

- Nu skojar Du med mig! Det verkar helt omöjligt, jag blir så förvirrad så jag är på väg att tappa koncentrationen. Andas, sakta, lugnt...........suck Varför?

- Jag vet inte varför säger kvinnan, det är ditt eget val som gett dig detta.

 

Plötsligt känner jag mig arg, bestämd och beslutsam. Blir arg på mig själv för att jag blir rädd och osäker när jag innerst inne vet att det hon säger är sant. Mesa inte! Gör det nu! Säger jag till mig själv trots att jag känner mig väldigt osäker.

Hur kan det funka??? Ifall jag sätter på mig ett armband så kan jag läsa en text - annars inte???

Nyfikenheten driver mig att studera armbandet noga.

Det är gjort i tjock vit och gul metall, det är inristat symboler på det runtom. Det finns flera gångjärn som gör att det blir tvådelat för att man ska kunna öppna och ta på och av sig, men jag kan inte se hur låset fungerar.

- Hur får man av sig det? Frågar jag försiktigt.

Kvinnan skakar sakta på huvudet och säger att hon inte vet.

 

- Kan jag få försöka läsa pappret utan att ta på mig armbandet? Frågar jag, mest för att kolla ifall det är som hon säger.

- Visst, prova, jag har försökt läsa erkänner hon, men jag förstår inget.

 

Så tar jag pappersrullen och rullar försiktigt upp så jag ska kunna se vad som står.

 

Små prickar dansar runt på pappret, precis som myror som springer runt, de försvinner in i ett hål som finns mitt på pappret. Så blir det gula pappret helt tomt!?

 

Jag tittat misstroget på kvinnan som ler stort emot mig. Känner mig jättedum som trodde att jag skulle kunna läsa. Nu blir jag mer nyfiken än försiktig och rädd. Studerar armbandet noga, måste veta hur jag får av mig det, vill inte ha någon "boja" på mig alltid.

Så får jag en känsla av att jag ska leta efter en liten rund knapp på insidan av armbandet, precis där det öppnar sig. Kan jag komma åt det på insidan när jag har det på mig? Måste testa.....

Sträcker mig efter armbandet för att ta det på mig, när jag nuddar vid det så hoppar det upp och knäpper fast sig på min vänstra handled! Liiiite läskigt!

Försöker hitta knappen på insidan för att prova ta av det, finner knappen och armbandet öppnar sig sakta. Pust! Skönt, då funkar det och jag slipper ha på mig det alltid. Har hjärtklappning nu, blev ärligt talat lite skraj. Måste lugna ner mig innan jag fortsätter.

 

Nu är jag redo.

Sätter mig på knä och andas lugnt med armbandet framför mig. Kvinnan sitter bredvid och studerar mig noga.

 

Jag ber en bön, stilla, innerligt och kärleksfullt till allt som ÄR. Låt mig just nu vara en kanal till de som är redo att få denna information ifall det är till mänsklighetens, Jordens och Universums bästa.

 

Jag riktigt känner hur värmen i mitt hjärta sprider sig runt mig, hjärtat öppnar sig helt liksom en vacker blomma och jag känner mig trygg och inlindad i ren kärlek. Jag vet att gud eller gudinnan finns inom mig och visar sig på detta sätt som ren kärlek. Denna kärlek kan jag sprida överallt runt Jorden och ut i Universum, men just nu ligger den som ett tryggt skydd runtomkring mig, kvinnan, armbandet och pergamentrullen.

 

Sträcker mig lugnt efter armbandet som direkt hoppar upp och fäster sig vid min vänstra handled. Det är lite mysko faktiskt! Ruskar på huvudet för att få bort den märkliga känslan, och när jag känner mig OK sträcker jag mig efter pappersrullen och rullar försiktigt upp den igen.

Blundar, andas sakta, känner att mitt hjärta är vidöppet och är helt trygg. En svävande känsla, precis som om jag sitter mitt ute i rymden.

Öppnar ögonen för att se ifall jag kan läsa eller se vad som kan finnas på pappret.

Jag sugs rakt in i pappret och kommer ut på andra sidan, ganska förvånad.

En man står en bit ifrån och studerar mig, jag kan se mig själv sitta kvar på andra sidan pappret, fortfarande stirrande rakt in i pappersrullen. En märklig känsla?!

- Hur funkade det där? frågar jag rakt ut.

Mannen kommer gående mot mig, och visar tydligt att jag ska följa med. Han är klädd i vitt, fast bara runt höfterna. Tunn och senig, liksom en Indisk Guru....mycket lik Gandhi?

Vi gå mot en grotta i närheten, stiger in, sätter oss mitt emot varandra och är helt tysta. Han ler och jag ler.

Otroligt kärleksfullt känns det på denna plats, hans ögon strålar av visdom och ren kärlek.

Hans tankar talar till mig utan att jag ser honom öppna munnen.

Nu ska du börja skriva min vän säger han.

OK...jag skriver säger jag

 

" Var hälsade Ni som önskar fred i Era hjärtan och på Jorden. Ty Ni vet vilka Ni är och kommer att förstå denna text utan att anstränga Er.

Ni har valt att födas till Jorden i denna tid av förändring för att blansera med Er kärlek till ER nästa, till allt som finns på denna Jord och i detta Universum.

 

NI vet att allt är skapat av olika energi som hör samman med allt som Är, det är enbart olika skalor av hårdhet på energin som gör att alla ting och männniskor ser olika ut. Tankar och känslor har också en egen energi. Allt kan påverkas av energi.

Allt kan påverkas kärleksfullt med kärleksfull energi.

 

Nu kanske Ni börjar förstå varför jag ber Dig skriva detta.

Det är dags att börja meditera tillsammans och skapa med kärlek, skapa kärleksfullt en ren Jord som strålar ut av kärleksfull styrka till hela Universum och till allt som ÄR och FINNS. Se människor som lever fridfullt tillsammans oavsett hudfärg, kultur eller religion. Se framför Er en ren natur som sväller av fruktbarhet och rikedom på växter och djur. Det Ni ser med kärleksfulla ögon och ger bort kärleksfullt kommer att skapa ännu mer av denna kärleksfrekvens och skapa allt Ni önskar och mer därtill. Paradisets portar är öppna ifall Ni önskar detta.

Skapa med öppna hjärtan, utan fruktan till något, ty kärleken är mångfalt starkare än all ondska som finns, och kan vända negativt till positivt med en enkel önskan."

 

Min koncentration börjar avta, och jag måste helt enkelt fråga...

Får man lov att förändra skapelsen med sina egna önskningar?

Mannen ser på mig med milda ögon och svarar kärleksfullt.

- Du är skapelsen min vän, allt som finns är skapat av Dig. Jag är Du och den som läser detta är samma. Alla ser samma saker som Du gör. Tillsammans kan vi alla skapa det vi innerst inne önskar ifall vi inser att vi är ett och samman med Skaparen/Modern

Du kan skapa med hat också, men då förlorar Du allt som finns och är, så därför råder jag Dig och alla andra att skapa med ren kärlek till allt som finns. Då skapar Ni fred och allt annat Ni önskar.

 

Ni är ett sinne när Ni mediterar med en bestämd avsikt, vid en bestämd tidpunkt, tillsammans kan Ni skapa Fred, en ren Jord, rättvisa och enhet och mycket mer därtill oavsett var ni befinner Er i världen.

 

NU måste jag ha en paus! Huvudet känns tungt som sten och jag måste helt enkelt få frisk luft i mig, annars vet jag inte hur jag ska orka.

Efter en paus på en timme är det dags att försöka fortsätta.

 

Mannen sitter tålmodigt och väntar på mig i grottan. Han är faktiskt lik Gandhi!

 

Sätter mig tillrätta framför honom igen och andas lugnt och sakta. Han ögon ser rakt in i mina, han ler kärleksfullt. All visdom finns i hans ögon.

Andas - säger han. Andas sakta och lyssna till din puls och hör hur Ditt hjärta slår i samma takt som Moder Jord och hennes natur. Känn hur Du ÄR vattnet som rinner i hennes ådror, hur din kropp är samma som hennes berg, dalar och ängar. Ditt hår är skogen och ängarna, din andedräkt vinden och luften. Du och Ni är alla samma som allt som finns i Universum. Hur kan Ni då inte förstå att Ni kan förändra med en enkel kärleksfull önskan. Allt förändras hela tiden, konstant utveckling och det är Ni som kan skapa med kärlek som skall vakna och förändra till balans.

 

När jag sitter här tillsammans med honom, ser jag hur allt hör samman, men måste ändå fråga trots att han hela tiden svarar på mina frågor innan jag hinner ställa dem.

 

Hur ska vi göra? När ska vi meditera med kärlek samtidigt för att förändra?

 

Tiden är redan fastställd, Du vet redan hur det ska göras.

Jag blundar och känner efter....är det dags att öppna upp Mayakalendern och se efter när energinivåerna är som mest gynnsamma att meditera tillsammans.........De om några visste hur energierna växlar.

Ska vi meditera när allt är som enklast eller när det finns motstånd i energierna.

- Bra fråga....... Alltid när det finns mest motstånd, när motståndet bryts vet Ni att Ni är klara. Ni ska inte bygga murar, Ni ska riva dem. Riv ner alla murar kring era hjärtan, låt kärlek smälta bort rädsla och hat. Var och en måste börja inom sig för att kunna fortsätta skapa med kärlek. Det du skapar för Dig själv skapas också till alla andra.

 

NU är jag helt slut, kan inte fortsätta, är för otränad. Kan jag återkomma, eller är jag klar?

Du ska återvända när du är redo.

Hur kommer jag tillbaka till kvinnan?

Mannen bara ler och jag letar efter den lilla knappen på insidan av armbandet, finner den, trycker på knappen och armbandet öppnar sig och jag är tillbaka tillsammans med den Indiska kvinnan.

Hon nickar när jag säger att jag ska återkomma när jag är redo igen.

 

Tack för att Du har läst, jag hoppas innerligt att Du kan förstå det jag har skrivit, för det var inte enkelt att tyda alla ord och känslor.

 

Namasté

Berit